För ett år sedan..
Ikväll, för ett år sedan, cyklade jag och min dåvarande bästa vän Beatrice ner till videomix. Och den kvällen smsade jag med Johan Holm.
Och när jag och Bea cyklade hem, bad jag honom komma ut till vägen och möta oss, och det gjorde han.
Vi stod och pratade ett bra tag, och Beatrice kastade in min sko i jehovas vittnens trädgård, och Johan var så snäll så han hämtade den åt mig, eftersom jag själv inte vågade, och Bea vägrade.
Imorgon (söndag), är det ett år sedan Johan åkte till Kalmar för att se Kalmar-Elfsborg. På vägen hem ringde han och hans kompisar till mig, och jag fick prata med en kille som helt plötsligt bestämde att jag och Johan skulle ses, eftersom Johan hade sagt att jag var söt/snygg etc. (Det var iallafall vad denna kille sa till mig, sen vet jag ju inte ifall det stämmer, haha ;) )
Och vi träffades.
På måndagen kom han till mig, och det enda jag minns från den kvällen, är att vi satt ute på våran altan i ungefär 2½ timme. Och att jag den natten somnade, och var riktigt glad.
Vi hade prao hela den veckan, och Johan kom till min praoplats när han slutat på sin, eftersom jag fick sluta så sent. Och även så kom han till mig varenda kväll hela den veckan.
Samma vecka, på fredagen, efter att träffats varje dag sedan måndagen, blev vi tillsammans.
Det höll 30 dagar.
Och efter det var jag knäckt. Johan var då allt det där som jag ville ha, och jag var kär.
Men jag tog mig upp, jag reste mig. Med hjälp av de som då stod mig närmast.
Efter det bestämde vi oss för att lära känna varandra mer, eftersom allting hade gått så fort.
Och från den dagen som det tog slut (2 november), fram tills den 14e december, var Johan den som stod mig närmast. Vi träffades, vi pratade, vi skrattade.
Men det blev även missförstånd och tårar.
Men vi tog oss igenom även det. Och den 13e december 2008, fick jag reda på att Johan var kär i mig. Igen.
Och jag, som redan var kär i honom, blev överlycklig.
Och vi gav det en ny chans.
Den 14e december blev vi tillsammans. Igen.
På nyårsafton, strax efter kl 00.00, avslöjade jag att jag älskade honom. Och han älskade mig.
Nu, snart 10 månader sedan den 14e december, sitter jag i min säng, och är fortfarande lika kär, om inte mer kär, som jag var då.
Johan är, och kommer alltid att vara, min bästa vän och min första, riktiga kärlek.
Han kommer föralltid vara den som jag älskade först, och den som kan få mig att skratta bara genom att le mot mig.
Visst, vi har våra stunder då vi kan vara arga och sura (iallafall jag). Men det betyder ingenting, om man jämför mot alla de gånger som Johan fått och fortfarande får mig att skratta, och får mig att vara lycklig.
För det är det jag är.
Jag är lycklig med Johan, han gör mig lycklig.
Han gör mig hel.
Och han är det där som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva.
Älskling. Jag älskar dig över allt.
Du är, och kommer alltid att vara, min första, riktiga kärlek.
Tack för att du finns, och gör allting så mycket bättre.
Jisses, nu blev jag helt blödig, snyft. Haha.
åh, älskling. Jag älskar dig över allt. Du är mitt liv.<3