Elvira Lorentzon

Jag minns så väl hur hon blev presenterad
Men de var jag som lät henne komma in
Jag har försökt att ge dig hela skulden
Fast jag innerst inne vet att den är min
Vi står på gatan bryter meningar i mörkret
Utanför stadens finaste hotell
Dina händer ja de ber mig sova över
Som ett sätt att säga ”tack för ikväll”

Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?

Ja vissa stunder kan det kännas ensam
Och du undrar vad jag tänker på
Så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
Som om hon skulle försvinna då
O vi talar sällan högt om våran framtid
Vi talar aldrig högt om det vi har
Dina drömmar blir allt svårare att se nu
Och mina finns snart inte längre kvar